till pappa
Jag började övningsköra igår pappa. Med mamma... Det sög. Det var du och jag som skulle göra det . Tillsammans. Men nu blev det inte så, så jag får väl göra det med mamma istället. Hon försökte, men det blev inte bra. Hon försöker jämt, men det blir aldrig bra.
Jag börjar bli galen tror jag... Jag vill ha nån att prata med. När du dog, kom alla och sa att "ja mig kan du prata med", och "jag finns här för dig", och " om du behöver nåt, så är det bara att säga till". Var fan är alla dom nu? Det är ju bara snack, för ingen av dom finns där när man till slut orkar prata om det. Då är dom borta, vart tar dom vägen..?
Älskar dig och saknar dig.
ps. mamma var glad igår
lögner...
Jag lever en lögn... Jag ljuger om ALLT! Fett jobbigt. Men hur slutar man, när man är helt inne i det`? Ibland kan jag bara komma på mig själv med att själv gå på mina lögner, och inte hålla reda på lögn och verklighet...
Hur gör man? Är jag störd...?
Läs!
Innan du skriver in något nytt i den lilla rutan uppe på skärmen, så ge mig en chans!
Läs inläggen, istället för att som alltid bara pysa iväg till en annan blogg utan att ha läst. Jag har väl ingen rätt att säga nåt, eftersom det är det jag gör jämt... Men ändå, jag skärper mig om ni oxå gör det!
Så kom igen, ge den en chans! Det tar fem minuter av ditt liv.
Burned!
Elia - Nej min dator är rosa
Jacob - Vilken rosa innerfittarosa eller? Höhöhö
Elia - Även om jag svarade ja på den frågan så skulle du ju inte veta hur den såg ut.
Hur faán gör man?
Hur får man killen? HUR?! Jag vill ha honom, och jag vill ha honom idag!
Varför väntar jag fortfarande? I´m sick of it!
Give me! Now!
nada
Nej, det får bli en kväll med dator, kakor och förstora strumpor.
älskar & saknar
Men en sak jag är glad för, väldigt väldigt glad för, är att jag gjorde som jag önskat att jag skulle våga. Jag visade vem jag är, och allt blev bara så mycket bättre!
http://eliaeriksson.blogg.se/2009/may/18e.html#comment Jag gjorde det!
ljust mörker
Jag mår toppen! Och jag mår skit...
Jag sitter och skrattar till ovanligt många chattrutor på msn! Men jag sitter och gråter till Everything med Lifehouse...
Jag har aldrig varit så nära min klass förut, som vi är nu efter klassresan! Men vi skills åt för alltid om mindre än tre veckor...
Jag ska träffa min älskling idag! Men jag vet inte om jag känner likadant längre...
Jag är så glad över att få ha hört sanningen, och för att ha älskat den! Men så ledsen för att jag ljuger själv...
Jag är så pigg, trotts mindre än 8 timmars sömn på mer än tre dygn! Men jag kommer sova bort hela, långa, härliga helgen...
Jag är superglad! Och jag vill bara förvinna...
Jag älska/hatar mitt liv just nu. Jag vet inte vad jag ska tro, och jag vet inte vad jag ska känna. Hur kan man veta få lite av sig själv?!! Och hur kan man få platts med så mycket, i så lite?
daddys
En fråga bara. Jag undrar såhär:
Vad betyder era pappor för er? Och en till förresten... Vad skulle ni göra om han dog?
Pappor är sådana människor man inte tänker på så mycket. Man är ofta närmare sin mamma, och papporna är där, men någonstans i bakgrunden. Och det är inte förrän man förlorar dom, som man inser hur mycker dom betydde, och hur mycker trygghet dom gav.
ut och se världen
Ska bort ett tag. Så nu måsta ni alla (lite ironiskt) som läser min blogg, vänta på näste inlägg ett tag. Men det klarar ni. Håll ut!
Världen, här kommer jag!
18:e
Det finns så mycket som säger hur man ska vara, så att det blir svårt att veta om man duger. Måste man väga 40 kilo, supa på helgerna och ha två ton smink i ansiktet? Är det rätt att vara som alla andra, är det det man ska sträva efter? Är det meningen att man ska vänta två minuter innan man öppnar munnen, bara för att överväga om man kan säga nåt sånt?
Det är svårt att bli av med den stämpel man har fått. När någon har fått en uppfattning om dig, så står dom gärna fast vid den. Och till sist blir man den personen som alla tror att man är.
Men om man bara vågar visa vem man är, gå förbi allt det som man brukar gömma sig bakom, då blir man antingen vrakad, eller älskad för det man är. Och varför inte ta risken..?
Djupt va?
Fundering...
Det är en sak jag har funderat på ett tag, och jag kan inte bli klok på det!
Busschafförer (lr hur det nu stavas.. XD) vinkar alltid till varandra när de möts i sina bussar! Varför?! Är det lag på det tro..? Jag förstår det inte. Gör du?
Livet leker
Såg ni himlen? Såg ni färgen? Det var vackert, ellerhur? Himelblått...
Humörssvängningar, oja! Det går upp och ner som en berg-o dalbana! Men just nu mår jag bra, och liver är gött! Och det är väl de öronblicken man mår bra man ska leva för..? De är det man ska komma ihåg, när man nästa dag mår mycket, mycket sämre.
Kramar på dig
Till pappa
Jag var på stan idag, och såg en grej som fick mig att tänka på dig. Minns du den där bilden jag gav dig, på den hemska hunden? Jag såg en hund, precis som den, och jag minns hur vi skrattade åt den pappa.
Jag vill vara där uppe hos dig.
Jag saknar dig. Och så älskar jag dig. Och så tänker jag på dig. Och så är jag arg på dig, för att du lämnade mig. Och så är jag arg på dig, för att du inte är här nu när jag behöver dig.
Älskar och tänker på dig, varje dag och varje minut.
Din
Kalla mig dum och du vill.
Jag skriver brev till min pappa, och lägger dom på hans grav. Och nej, han läser dom ju antagligen inte. Men om han gör det, så är det värt det. Och om han inte gör det, så tänker jag fortsätta ändå. För jag är inte som mamma, jag kan inte sitta där på kyrkogården och prata med en grå sten. Den stenen är inte min pappa, och jag känner mig bara rubbad av att göra det.
Tekniskt..?
Jag är den mest tekniska människa jag vet. Om det är nån som vill hjälpa så är det lugn, jag lovar.
För det första: Hur får man in bilder in sina inlägg?
För det andra: Hur gör man sin blogg lite roligare? Designen alltså....
Mobba mig inte, snälla...? (A)
Vägar förbi och bort
Såhär är det. Jag förlorade min pappa för ett halvår sedan, och det är något som jag måste leva med varenda jävla dag, och det är det abolut värsta som har hänt mig. Men så går det en jävligt dum, blond bimbo i klassen, och jag fick en så häärlig komentar av henne idag; "Ja du verkade ju inte så ledsen när din pappa dog, du grät ju aldrig!".
Tack för den Elin, tack för den! Det värmde.
Bara för att man inte gråter så betyder inte det att man rasar på insidan. Nej, jag grät inte på skolan. Det enda jag behövde var att få ha lite vardag, nåt som höll tankarna borta. Det faktum att jag inte gråter, gör det mig mindre ledsen? Och pappa skulle inte ha velat att jag grät hela dagarna. Jag försöker bara hitta vägar förbi det.
Ledsen är inte ens rätt ord Elin, jag har inte börjat leva än!
otillräcklig...?
1. Man måste vara modell
2. Man måste vara gay
3. Man måste ha en SJUKT stor garderob, så att man kan fota sig i olika outfits varja dag, 7 dagar i veckan
4. Man måste vara jättesöt, underbar och älskad av alla
5. Man måste vara, eller ha varit, gravid
6. Man måste vara en bitch till max
7. Man måste ha en vardag som alla vill veta verenda liten detalj av
8. Man måste ha något att komma med. Man måste ha någon som andra vill läsa.
Men nu råkar det ju vara så att jag inte uppfyller några av de här kraven. Och ja, det var ju synd.. men det får man ta.
